Jag lever, och mår bra!
Igår när ja skrev inlägget kan de ha varit mycket felstavningar, var fortfarande väldigt borta. Hade fortfarande mofin i kroppen, men operatinen har gått väldigt bra efter omständigheterna.
Ja och göksel blev väldigt oroliga och vi mådde inte bra, när jag fick en massa förfrågningar gällande att ja bor här och har försäkring men ja har ju betalat en en extra försäkring gällade sånna här saker, försäkringsbolaget ville ha en massa frågor gällande allt, men då igår kring 21.00 ringde försäkringen hit till sjukhuset och jag fick prata med dom, dom ville bara ha personnumret på personen som stod på min försäkring och gav dom det och då sa dom att dom kommer att koppla in en svensk läkare i fallet och sen att försäkringen täcker alltihopa. Så det blev en stor klump som släppte hos både mig och min älskling.
Jag somnade och allt var helt ok, men sen har ja vaknat miljoner ggr av att det har gjort ont i bröstet som om att ja har legat väldigt konstigt i flera dagar, fick spruta för smärtan men de är som att den inte hjälpte alls, hur jag än försökte vända och vrida på mig, så gjorde det lika ont. Så vaknade 6 imorse av att ja inte alls kunde somna om av smärtan, så jag gick runt på sjukhuset för att se om de gick över, och de har det gjort till en viss gräns. Under operationen så sväller dom ju upp min mage för att dom ska komma åt bättre, det är nog de som gjort att ja fått så himla ont. Så man går runt här och smyg släpper sig, men som tur är så är de ju bara luft och ingenting som hörs.
Min älskling har varit till en väldigt stor hjälp, han har verkligen gjort allt för att ja ska må bra, men ja ser ju på honom att de är väldigt jobbigt för honom att se mig må som jag mår, han tycker de är väldigt jobbigt att se mig ha ont, de är som att han vill ha smärtan ifrån mig, jag ser hur han försöker, men de går inte! Han sover dåligt för han vet aldrig när de riktigt gör ont för mig, Och sen vet han att ja är väldigt bra på att dölja mina smärtor för jag vill inte att han ska se mig i smärta, men de blir ju egentligen bara sämre att ja gör det, men de är inget jag tänker på att ja gör, varje gång jag en rör mig så sätter han sig upp och frågar (do you have pain älskling?) men
nu ligger han här och sover brevid mig. Älskar verkligen att se honom sova, Jag älskar dig hjärtat!♥♥
Och sen kan det hända att jag får lämna sjukhuset senare i eftermiddag, men jag kommer att uppdatera er vad som händer.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Stackars dig. Hoppas du blir bättre snart! Har ni försökt få barn eller?
Trackback
